Idrott och politik hör visst ihop.
Inte minst ser vi detta samband när det stundar OS. Årets vinter-OS i Sotji blir en rysk manifestation utan dess like. Putin satsar verkligen allt på detta kortet. Detta blir de absolut dyraste spelen. Rapporter om missförhållandena kring anläggningarna har avlöst varandra. Jag måste erkänna att det här med OS har nog tappat lite sans och vett.
Alla länder som får möjligheten att arrangera nåt stort passar på att verkligen visa upp sig. Sverige är inget undantag. Sommarspelen 1912 var givetvis till för att visa upp hur duktiga vi svenskar var. I nazityskland hade en viss Adolf Hitler en klang-och-jubel-föreställning av det större slaget. Året var 1936 och politiken kom att stå i centrum för tävlingarna.
Länderna och städerna lägger allt större pengar på att marknadsföra sig. Men resultatet de får är bara dyra utgifter. När Göteborg arrangerade VM i friidrott, 1995, så gjordes faktiskt en undersökning på om det gav någon effekt efteråt. Det är ju onekligen det som städer och länder tror.
Undersökningen gick ut på att se hur många engelsmän och holländare som kände till Göteborg före respektive efter VM. Med andra ord en enkel undersökning, där inte ens pengar var inblandade. Resultatet visade sig vara, noll.
Nu talas det mycket om att idrottarna inför OS i Sotji ska gå in i nån slags ”OS-bubbla”, bara gör sitt, inte ta ställning för eller emot någonting. Frågan är om det är möjligt.
Varför inte stänga av andningen helt och hållet, när man ändå håller på. Ja, det var grovt, men herregud, människor måste, och ska ta ställning. Idrottare lever ständigt i nån slags ”bubbla” och visar nästan aldrig samhällsengagemang.
Otroligt! Det är oftast samhället genom politik som sett till att de kunnat nå de stora höjder de är på ju.
Jag saknar idrottare som tar ställning.
Till sist: Jag måste kommentera Blekingesports Connie Nilsson. Det har jag gjort förut. Men i dagens blaska gör han något utöver det vanliga. I och för sig inget ovanligt för att vara Connie.
Han skriver bland annat följande rader:
”Idrotten behöver ta tillbaka makten från föräldrar som ser sina idrottande barn som en affär, en investering, en pensionsförsäkring.
Vi har en skola och en vård i kris och våra politiker försöker köpa vår tystnad för några futtiga hundralappar mer i lönekuvertet bara för att vi ska tiga om välfärdens avveckling, för att vi ska tiga om skolans förfall och tiga om hur vi behandlar de som en gång byggde det här landet.
I en sån vardag måste idrotten visa vad den står för.”
Man blir mållös. På sportsidorna kan man läsa sånt numera. Jag jublar. Sånt här var det inte länge sedan otänkbart att publicera. Nu vet jag inte om det får några följder för Connie, det hoppas jag inte.
F-n, Connie, du har länge ingått i min drömredaktion kring sport. Idag tog du bara ett fastare grepp om den platsen. Ingen petar dig…
Noterbart: En krönika ska vara personligt skriven och innehålla egna åsikter. Det är precis det som ovanstående rader står för. Således är det inte Saxemara IF:s uppfattningar som skrivs här, utan de är mina privata åsikter.
mats.karlsson@saxemaraif.se