mats-karlsson

Karlskrona är inte allt.

Världens mittpunkt är inte Karlskrona.

Bara för att Karlskrona är den största staden i länet så behöver man inte underkasta sig allt som sker där. Staden är alltså störst, men klarar inget på egen hand. I alla fall inte när det gäller sportens värld.
Av någon outgrundlig anledning tycks många drömma sig nästan 30 år tillbaka i Karlskrona. Då var handbollen het, friidrotten osv. Det kunde man vara genom att staden var ett starkt militärt fäste och vi hade något som också hette värnplikt.

Idrottsplutoner och annat gjorde att många killar som utövade idrott kunde göra sin värnplikt i Karlskrona. Sportklubbarna gnuggade händer och det var i många idrotter staden tillhörde elit.
Det var under alla dessa år som man gärna fick höra att det enda stället i länet som hade elit var i Karlskrona. Ja, om vi räknar bort Mjällby då. För det gör man liksom i östra Blekinges utkant, Karlskrona…

Nu är det lätt tro att jag är avundsjuk på Karlskronas forna storhetstid inom idrott. Det är fel. Däremot har jag vid ett flertal tillfällen undrat hur man förvaltade arvet. Rimligen borde klubbarna gjort betydande ungdomsinsatser för att få till sig nya talanger. Men det gjorde man inte. Istället var det liksom staten som såg till att det varje år slussades in nya idrottare till klubbarna.
Sen försvann alla ”Kalle Anka-kostymer” i Karlskrona och då började raset inom idrotten också.
Detta  sambandet är lätt att både se och förstå. Men inte många som vill belysa det.
==========================================
När fotbollen skulle städa ekonomiskt i Karlskrona så slog man ihop två föreningar med dålig ekonomi. Sen blev det pånyttfödelse av två fotbollsklubbar. Så av två klubbar blev det nu tre! Det vållade debatt och heta känslor i storstaden Karlskrona. Då gick de tre klubbarna samman och kallade in diverse press som fick anledning att skriva om hur saker och ting låg till mellan klubbarna.
Detta skulle tydligen lugna.
Ja, jag vet inte det.
==========================================
Så hamnade då Saxemara i fotbollstrean, trots allt.
Gratisplatsen efter Bergkvara hoppade man på. Rätt eller fel? Rätt, inget annat än helrätt. Som ringar på vattnet gjorde klubben det enda vettiga man kunde göra för fotbollens bästa.  Inte minst med tanke på Blekinge som fotbollslän.
Hur ska det gå då? Det är det ingen som vet. Det får sluta hur det vill, bara man kämpar och gör rätt för sig. Ingen kan begära av någon mer än att de gör sitt bästa. Gör man det så är jag nöjd. Sen får vi se hur långt det räcker.

Noterbart: En krönika ska vara personligt skriven och innehålla egna åsikter. Det är precis det som ovanstående rader står för. Således är det inte Saxemara IF:s uppfattningar som skrivs här, utan de är mina privata åsikter.
mats.karlsson@saxemaraif.se